Jämn sörja med salladskrydda

Hade De Tongivande fått bestämma skulle The Moniker och Christian Walz gått till final.
The Monikers låt närmar sig en möjlighet till existens även utanför det begränsade forum som melodifestivalen utgör. Och den Di Leva-influerade karriären har nog chansen att fortsätta även när tävlingen är över.
Walz har kvällens bästa låt - även om den kanske inte förtjänade ett fullt så innerligt uttryck som det Walz visade upp när han framförde den. Stundtals blev det hela lite obehagligt likt Toto anno 1986.

Sanna Nielsen har en jäkla pipa - det ska inte förnekas. Men låten... Formula 1A-standardkomposition från G:son, Ljunggren och kompani. Man har hört den varje dag i snart trettio år.
Och hon får sällskap av Brolle i Globen. Han ska ha viss heder för att han skrivit låten själv, även om den mest är en småfegt rockig transportsträcka utan rock. Påminner väsentligt om Moody Blue - en av Elvis sena discodängor. Fast Brolle har inte riktigt samma botten i rösten som förlagan...

Bäst botten ikväll har onekligen Christer Viking. Och inget av de efterföljande numren slår Djingis Khan. För kvällens i särklass bästa låt - också den framförd av Christer Sjögren - bör framföras av någon annan. Och då är den här versionen ändå exakt 27,3 gånger bättre än något av de tävlande bidragen. Utöver upphovsmannen är det väl egentligen bara Freddie Wadling som kan göra Life on Mars rättvisa?

Hur tusan Loreen lyckades ta sig till andra chansen är en gåta. Det kan knappast haft med den otroligt intetsägande låten att göra. Så det måste väl vara nåt med Cleopatraluggen och den röda spaghettin hon var iförd. Kändes mest som en Park Lane-servitris.

Kanske ska man vara glad över att det finns sådana som Babsan, som inte tar detta spektakel på allvar. Men då borde man väl bjuda in Galenskaparna istället? Som kan sjunga - och inte bara klä ut sig. För det här är så dåligt att det är svårt att finna orden.

Elisabeth Andreassen sjunger bäst av alla de tävlande artisterna ikväll. Lite Kristina från Duvemåla över låten. Och vi är tacksamma över att de tog med de stora fläktarna, så att vi blev av med fejkdimman.

Sådär väldigt elektriskt blev det aldrig när Anniela framträdde. Hon lät mest andfådd. Rösten funkar någorlunda i refrängerna men verserna ligger för lågt och det blir svajigt. Är det en grön hjärna hon har runt halsen? Eller sallad?