Är allting så underbart hela tiden, egentligen?
Marie Serneholt säger det i varje intervju med artisternas anhöriga och skjuter iväg ordet lite här och var i programmet i övrigt. Men är leendena månne lite stelare än de varit tidigare under tävlingen? Man får lite fadd smak när jordbävningar, tsunamis, explosioner i kärnkraftverk och tusentals döda japaner fyller rutan precis innan och precis efter sändningen. Men låt oss icke dröja vid detta; underhållning är underhållning och verkligheten en annan sak.
Vi frångår tidigare manualer och låter enskilda recensenter bland De Tongivande fälla sina egna - om än anonyma - omdömen:
- Känner mig svårt runkad när jag tvingas se vissa av dessa låtar för femte gången. Det räcker nu. För i helvete.
- Varför – oh, varför – gör Lena, Ola, Nanne och Christer en sämre version av en redan uttjatad scorpionslåt?!? "Det här får ni aldrig höra igen!" Jodå, på Stenungsbaden i sommar.
- Det här med att Carl Bildt prioriterar melodifestivalen... Jag säger som Mamma Varga: Det är oväntat men overkligt. Och ovärdigt.
- Summa summarum är finalens startfält häpnadsväckande uselt.
Hrm.
Vi har redan betygsatt artister och låtar, för, som sagt, vi har hört dem mångmångamånga gånger förut - så det blir inte så mycket rapande av den sorten idag.
Som de flesta av er redan vet så blir det Eric Saade vi skickar till Mofaland. Redan ganska tidigt står det klart att det står mellan hans Popular och Dannys In the club. Dannys låt kommer att ljuda över varje dansgolv i flera år framöver - en sketen vinst här hade inte påverkat detta faktum ett uns.
När det gäller vinnarlåten så... Visst är den lite lik Oh mama med Lilli och Sussie? Vi tycker dock att Sators version är roligare. Och vänta...Nämen... den är ju väldigt lik... just det... "Kall som is, din blick är kall som is och jag kan inte smälta den."
Det kan tyckas lite kontraproduktivt att låta folk från utlandet vara med och rösta fram det bidrag som ska tävla mot bidragen från deras land. De borde väl rösta fram det bidrag som är sämst, eller hur? Nåväl, idén med en EU-"jury" är ju lite hetare än "hallå malmö", men man anar ju att det likafullt är kompisars kompisar som sitter framför nån dator och tycker lite hit och dit.
Absolut roligast på hela kvällen är när Swingfly blir utsatt för en full body cavity search i en av sketcherna. Absolut mest kreativt och intressant också. Och det säger vi helt utan ironi.
Vann rätt låt? Fråga Carl Bildt. Men fråga honom inte om jordbävningen i Japan.
Tack som fan, Globen. Tack som fan, Sverige.
Marie Serneholt säger det i varje intervju med artisternas anhöriga och skjuter iväg ordet lite här och var i programmet i övrigt. Men är leendena månne lite stelare än de varit tidigare under tävlingen? Man får lite fadd smak när jordbävningar, tsunamis, explosioner i kärnkraftverk och tusentals döda japaner fyller rutan precis innan och precis efter sändningen. Men låt oss icke dröja vid detta; underhållning är underhållning och verkligheten en annan sak.
Vi frångår tidigare manualer och låter enskilda recensenter bland De Tongivande fälla sina egna - om än anonyma - omdömen:
- Känner mig svårt runkad när jag tvingas se vissa av dessa låtar för femte gången. Det räcker nu. För i helvete.
- Varför – oh, varför – gör Lena, Ola, Nanne och Christer en sämre version av en redan uttjatad scorpionslåt?!? "Det här får ni aldrig höra igen!" Jodå, på Stenungsbaden i sommar.
- Det här med att Carl Bildt prioriterar melodifestivalen... Jag säger som Mamma Varga: Det är oväntat men overkligt. Och ovärdigt.
- Summa summarum är finalens startfält häpnadsväckande uselt.
Hrm.
Vi har redan betygsatt artister och låtar, för, som sagt, vi har hört dem mångmångamånga gånger förut - så det blir inte så mycket rapande av den sorten idag.
Som de flesta av er redan vet så blir det Eric Saade vi skickar till Mofaland. Redan ganska tidigt står det klart att det står mellan hans Popular och Dannys In the club. Dannys låt kommer att ljuda över varje dansgolv i flera år framöver - en sketen vinst här hade inte påverkat detta faktum ett uns.
När det gäller vinnarlåten så... Visst är den lite lik Oh mama med Lilli och Sussie? Vi tycker dock att Sators version är roligare. Och vänta...Nämen... den är ju väldigt lik... just det... "Kall som is, din blick är kall som is och jag kan inte smälta den."
Anders och Karin Glenmark sjöng exakt samma melodi som Eric Saade i Melodifestivalen redan 1984. Men det är klart - då var merparten av dem som röstade idag inte med. Och eftersom "Kall som is" slutade på fjärdeplats i Sverige så har ju melodin faktiskt inte fått chansen i Europa. Förrän nu. Men Fredrik Kempe borde ju kämpeskämmas för stölden. Lyssna på den på youtube och avgör själva!
Eric, du är redan popular. Och nu när alla småflickor i Sverige fått sin vilja igenom så åker du till Tyskland. Men din låt är fortfarande sämre än förra årets Manboy. Och inte den bästa i årets startfält.
Eric, du är redan popular. Och nu när alla småflickor i Sverige fått sin vilja igenom så åker du till Tyskland. Men din låt är fortfarande sämre än förra årets Manboy. Och inte den bästa i årets startfält.
Det kan tyckas lite kontraproduktivt att låta folk från utlandet vara med och rösta fram det bidrag som ska tävla mot bidragen från deras land. De borde väl rösta fram det bidrag som är sämst, eller hur? Nåväl, idén med en EU-"jury" är ju lite hetare än "hallå malmö", men man anar ju att det likafullt är kompisars kompisar som sitter framför nån dator och tycker lite hit och dit.
Absolut roligast på hela kvällen är när Swingfly blir utsatt för en full body cavity search i en av sketcherna. Absolut mest kreativt och intressant också. Och det säger vi helt utan ironi.
Vann rätt låt? Fråga Carl Bildt. Men fråga honom inte om jordbävningen i Japan.
Tack som fan, Globen. Tack som fan, Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar